söndag 11 november 2018

När livet kommer i vägen

I formulerandet av min 10årsplan så har jag tänkt mycket på det här med oförutsedda händelser. Vad gör jag om någonting händer som allvarligt sätter käppar i hjulen för att jag ska kunna uppnå mina mål? Det är ändå en ambitiös plan jag satt upp för mig själv och det finns tveklöst många saker som kan komma i vägen. Det är ändå tio hela år vi pratar om, mellan 30 och 40 så kommer ju livets hela spektrum visas upp tänker jag.


Så hur ser då jag på några av de vanligaste fallgroparna som jag kan stöta på under färden?

Börsras

Det här är ju faktiskt en verklighet som många av oss där ute räds. Efter tio långa år av uppgång på börsen (i stort sett) så haglar nu domedagsprofetiorna tätt. Kanske med rätta. Jag har gått in i den här utmaningen med vetskap om att jag med största trolighet kommer behöva genomleva i alla fall ett större börsras, kanske två. Här känner jag att utdelningsinvesteringen som strategi ger mig mycket trygghet. Vetskapen att jag främst satsat på stora tråkbolag som uppvisat en sådan god utdelningshistorik i svåra knipor förr gör att jag känner mig trygg med att målet är nåbart. Detta är dock avhängigt på om jag kan fortsätta med nysparandet och allt annat i livet är stabilt. Mer om detta nedan.


Dåliga investeringar

Lite samma som ovan egentligen. Självklart kommer jag i stunder göra fel bedömning av specifika bolag, exempelvis så har ju varken H&M eller Clas Ohlson direkt rosat marknaden på sistone.

Min stora brist och tillgång som investerare är att jag är tokigt beroende av att köpa och öka min andel i bolag men gillar inte att sälja aktier. En klassisk "buy and hold"-strategi som gör att jag minskar mängden courtage men ibland stannar i bolag för länge.

Att undvika stora förluster och göra sig av med fallande knivar är något jag måste lära mig. Jag behöver lära mig att bli kall och osentimental gällande gamla innehav som tjänat mig väl förr. Får lära mig av Tommy Svenssons misstag som förbundskapten efter VM -94, då han fortsatte lira med trotjänarna i hopp om att de skulle leverera igen på samma sätt. Men som tyvärr hade nått sitt bäst före-datum. Gör inte en Tommy Svensson!


Barn

Vilken jäkla lycka det här hade varit! Det är dessutom ett personligt mål under den här perioden kan jag avslöja. Det är inte aktuellt just nu men det kommer, om vi har tur nog att få det.



Här lyfter många upp kostnadsposten som barn utgör men jag kommer inte leverera någon beräkning på detta, det känns bara fel. Det jag däremot känner kring den här punkten är att jag verkligen vill fortsätter utveckla min inkomstsida fram till att vi får barn. Det här kommer göra att jag får utrymme till fortsatt sparande, tillskottet i familjen till trots. Det får kosta vad det kosta vill, jag känner mig fast övertygad om att vi kommer ha ett upplägg som funkar smidigt vid det laget. Så att det finns gott om både pengar och tid.

Arbetslöshet

Många tror att vi går mot en rejäl lågkonjunktur nu efter många år av bra puls i ekonomin. Min känsla kring min egen kompetens tjänar mig nog inte väl här. Jag har nog det klassiska "imposter syndrome", dvs att jag bara väntar på att mina kollegor ska upptäcka min inkompetens. Men för varje år som gått så tycker jag att jag faktiskt säkrat upp mer och mer kunnande, vilket gör att jag äntligen själv tror att min kompetens kommer vara behövd framöver. 




Jag jobbar just nu på ett mindre bolag som är mer volatilt i sin natur och skulle kunna konka.  Men jag känner mig trygg i att det skulle gå snabbt att få ett nytt arbete med fortsatt bra lönebild. Skiter det sig där så har jag inkomstförsäkring i 180 dagar att falla tillbaka på med en bra lön i dagsläget. Det känns med andra ord lugnt just nu. 

Det här med arbetslöshet bör inte vara en enorm risk för mig personligen men man ska verkligen passa sig för att bli för bekväm och sluta anstränga sig till max.


Förhållande som knakar ihop

Tvekade ett tag om jag skulle ta upp detta men det är ändå en enormt viktig faktor till att få ihop det ekonomiska pusslet. Skulle det bli så tragisk att jag splittar med min sambo så lever vi nu i en lägenhet som är för dyr för mig att äga själv. Där blir det alltså försäljning av lgh och en massa kostnader förknippat med detta (mäklararvode, flyttkostnader etc).

Sedan skulle livet som singel också vara mycket dyrare eftersom alla kostnader plötsligt ska bäras av en person. Det känns som att singlar straffas väldigt hårt ekonomiskt för sitt val i livet faktiskt, just när det gäller kostnadsbilden :).

Men herregud, ett uppbrott mellan oss ska inte ske, det är grundsynen. Så länge vi båda känner på det viset så minskar ju dessutom risken för att det ska ske.

Vad känner ni kring några av de här fallgroparna? Har ni redan behövt hantera det under er sparresa? Isf, hur gjorde ni?

7 kommentarer:

  1. Jag har varit med om de flesta saker du skriver. Börsras jag varit med om har jag skrivit om på bloggen. Barn har jag och förhållandet med barnens mamma är över sedan några år. Detta fick konsekvensen att jag nu kan spara mer, för nu slipper betala det mesta i förhållandet. Dessutom är nu barnen så stora att de börjar jobba. Då blir det istället att deras pappa får hjälpa till med de 15% som behövs för att köpa lgh
    Dessutom jag tidigare jobbat på 2 olika bolag som gick KK, och jag blev arbetslös, vilket var tungt förstås. Jag har dock ett jobb jag trivs med idag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade ett bra grundtänk vad gäller ekonomi, men det hade inte min sambo. Men när jag blev själv, även om vissa saker blev dyrare, så kan jag numera spara 4 ggr mer än på den tiden

      Radera
    2. Wow, det är sannerligen ett antal väldigt avgörande händelser du berättar om. Tack för att du delade mig dig!

      Hade du ett bra grundtänk ekonomiskt som hjälpte dig på vägen, eller blev det till att kriga sig igenom utmaningarna i stunden bara för dig?

      Det känns som en bra läxa då att en bra, delad, ekonomisk grundsyn faktiskt är väldigt viktig. Haft tur där då med en sambo som är ganska lik mig iaf då. Tack för att du delade mig dig av din historia som sagt!

      Radera
  2. Jag räds egentligen bara att jag skulle bli så sjuk (eller olycka) så jag inte kan jobba, då spricker min plan. Ingen eller dålig inkomst, då blir det heller inga nya aktier. Jag har skrivit om det i flera inlägg att jag har mycket kortare sparhorisont än nästan alla andra bloggare och det finns väldigt lite utrymme för misstag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är självklart en väldigt rimlig rädsla också, den skulle jag kanske skriva också men skulle nog lätt kunna förlora mig i resonemang kring min familjs hälsohistorik osv :).

      Ja, anställningstrygghet kombinerat med en väldigt hög lön är det inte alla som lyckas få till så den rädslan delar du med många tror jag. Även mig till viss grad.

      Radera
  3. Hej

    Intressant inlägg, får en att tänka på andra saker än bara aktier !

    Roligt också att jag känner igen mig i "impostor syndrome" :)

    Anonym :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag led länge av detta måste jag säga och gör det väl i någon mildare form fortsatt. Men de procent som släppt gör mycket för självförtroendet och välmåendet på vardagsbasis :).

      Ja, aktier är ju bara ett sätt att nå ända fram i mål. Därav mitt fokus på att bredda min repertoar lite på bloggen.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...