Äntligen har det blivit dags att återigen höra mig för med Tony Andersson, VD på Infrea AB, kring hur det går för företaget. Jag är sedan länge en aktieägare i bolaget och tycker därför att det är extra kul att få den här nivån av access till deras sympatiske VD. Den här gången gjorde vi faktiskt så att vi tog oss en liten pratstund tête-à-tête på deras kontor i centrala Stockholm. Mycket trevligt får jag säga och jag fick mig även en Infrea-mössa att ta med mig hem och en god sallad att förtära. Hans hämtsallad-game var helt klart on point. Tack Tony!
Kika gärna in någon av våra tidigare artiklar också tillsammans förresten och ge er själva lite historisk kontext. Men idag vill jag fokusera på Infreas strategi gällande potentiella uppköp. Och inte på ene övergripande nivå, utan så detaljerat och enkelt förklarat som det bara gick. Hoppas det också framgår av texten, mycket nöje!
Hej Tony! Kan du ta mig igenom er granskningsprocess inför ett nytt förvärv - hur gör ett börsnoterat investmentbolag för att identifiera potentiella uppköp? Det är något jag tror att många småsparare där ute faktiskt undrar...
Det kan gå till på flera sätt – vi hittar lämpliga kandidater genom att aktivt jobba med egen efterforskning, eget nätverk alternativt företagsmäklare, eller genom att en entreprenör eller dess representant kontaktar oss direkt.
När det gäller att köpa via företagsmäklare till exempel så fungerar det på samma sätt som när du köper en bostad – mäklaren presenterar sina objekt och vi kan även berätta vad vi är ute efter. Samtidigt tycker vi att det här inte alltid är det bästa sättet att göra uppköp på, eftersom det i regel blir en budgivning mot andra intresserade bolag. Värdet kan då trissas upp onödigt högt för att affären ska vara attraktiv för oss. Just nu uppfattar vi att det är ganska många bolag ute till försäljning, så det kan ju vara en fördel i det hänseendet.
En bättre väg för oss är istället det egna nätverket. Till exempel kan något av våra dotterbolag tipsa oss om ett potentiellt bolagsförvärv. Ägarna kanske inte ens har tänkt tanken att de ska sälja sitt företag, men vårt dotterbolag känner till att bolaget har ett generationsskifte på gång. Eller så har de annan information som gör att vi tror att köpet kan bli attraktivt för oss. Med den ingången via våra dotterbolag blir också vår uppvaktning och eventuella bud både mer trovärdigt och mer attraktivt för motparten.
Vi jobbar även med eget uppsökande av potentiella förvärv inom vår nisch. Vi tänker ”Vart bör vi vara? Till exempel i Värmland eller Skåne eller någon annan plats som vi inte är idag?” Då söker vi på den geografin och använder oss av rätt SNI-kod för våra typer av bolag i de relevanta databaser och system som finns över företag. Vi försöker identifiera vilka av de bolag vi får fram som matchar vårt fokus och så trattar vi ned därifrån. Hur kan ägarprofilen ut i ett för er attraktivt bolag? En attraktiv ägarprofil kan vara till exempel ett familjeägt bolag som står inför ett generationsskifte, alternativt ett bolag som leds av en grundare som nått sitt glastak. Vi söker efter de ägarna är måna om att bolaget ska fortsätta utvecklas och finnas kvar på sikt. De får en kontrollerad exit från sitt livsverk helt enkelt.
Summerat kan jag helt klart säga att vi lägger ned mycket tid på att identifiera och uppvakta nya förvärv. Det är ofta långa cykler, men det är väl värt den tiden vi lägger ned.
Vilken värderingsmodell applicerar ni för att identifiera en möjlig köpeskilling för ett nytt bolag?
Om vi kan förvärva för ett bolag för EV (Enterprise value/Bolagsvärde) som är cirka 3-5 gånger vinsten – då är det attraktivt för oss. Så klart hoppas vi också på en bra effekt från så kallat multipel-arbitrage. Det innebär att bolaget i samband med att det inkluderas i Infrea-koncernen så får samma värde (multipel) som Infrea-gruppen. Om multipeln i Infrea då är på exempelvis 10 så har vi fått ett multipel-arbitrage på 2-3 gånger. Det är enligt den modellen som även många investmentbolag arbetar. Nu är Infrea en industrigrupp – inte ett investmentbolag – men vi arbetar med samma modell.
I branscher med extrem tillväxt kan multipeln vara högre vilket resulterar i att avbetalningstiden kan eventuellt kortas. Säg att vi har köpt ett bolag köpts till en multipel på 4 och att vi sen dubblar vinsten, då är avbetalningstiden teoretiskt bara två år.
Vi skiljer oss ganska signifikant från Private Equity som endast vill vinstoptimera t.e.x via aggressiv kostnadsreduktion och äga i fem-sju år för att sedan göra en egen exit. Vi förvärvar bolag för att fortsätta äga, utveckla och för att driva dem vidare – inte för att sälja. Till ledningen i de bolag vi köper säger vi ”du får vara kvar och driva skeppet vidare”. Jag kallar det management 2.0 – hur får vi det här bolaget att lyfta tillsammans?
Den genomsnittliga organiska tillväxten i vår bransch är generellt lite lägre än i vissa andra branscher. Därför kommer Infrea också fortsatta växa genom förvärv även framöver. Följaktligen är det viktigt att vi lyckas med vårt management 2.0 och sätter det här i system på ett bra sätt – vilket jag också tycker att vi gör.
”What’s in it” för dotterbolagen och hur ser styrningen ut från er sida för att säkra upp framgången?
Vår modell går ut på att dotterbolagen kan ta större kliv framåt i sin tillväxt, lönsamhet och utveckling med oss som ägare än om de hade fortsatt att driva verksamheten själva. De får en mer professionell styrning och ett coachande stöd av oss och vi är även en finansiellt starkare ägare. Det leder i sin tur till ökat handlingsutrymme för verksamheten. Med målstyrning och riskkontroll i bolagen samt ett gemensamt fokus att stärka kassaflödet får vi också tillväxt i Infrea, vilket stärker oss finansiellt inför för eventuella framtida förvärv.
Sedan ska man inte glömma att dotterbolagen inom vår koncern kan lämna ett gemensamt affärsförslag på större och mer komplexa projekt – även tvärs över våra affärsområden. Här igenom kan vi tillsammans gemensamt öka kompetensen som dotterbolagen inte hade kunnat göra var och en för sig. Det här höjer vår status hos kunderna och ger oss förhoppningsvis fler möjligheter i konkurrensen om uppdragen. Vi ser även till att dotterbolagens VD:ar nätverkar regelbundet för att de ska få ett värdefullt kunskapsutbyte mellan varandra.
De får även stöd från vårt huvudkontor. Centralt har Infrea idag sex personer som jobbar både med moderbolagets ekonomi och finansiella områden men även affärs- och verksamhetsutveckling. När det blir dags för planerade generationsväxlingar i förvärven passar vi också på att föryngra bland dotterbolagens Vd:ar vilket över tid ger oss ett managementteam som ska driva på verksamheten med ännu större fart än tidigare, lite i andan det med av vårt management 2.0
Hur säkrar ni ett förvärvat bolags fortsatta engagemang? Hur ser man till att det inte bara blir en exit för nyckelpersonerna som sedan drar till Bahamas och lever ut resten av sina dagar med glatt humör och pengar på fickan?
Vi förvärvar tjänstespecialister och som ledare för ett av våra bolag är man i många fall även så att säga ”namnet på byn”. Vi tror att de måste få behålla sin entreprenöriella frihet och sitt lokala varumärke. Vi försöker inte laga något som inte är trasigt.
Vi tror också på att de lokalt ska behålla fulla ansvaret för sina kunder, sin marknad och sina medarbetare. De är entreprenörer som drivs och engageras av detta och hos oss i Infrea får de även fortsatt arbeta på det viset. På mindre orter (där de flesta av våra bolag befinner sig) är också långsiktigt trygga jobb av extra hög prioritet. Där kan Infrea med sin storlek bidra till den tryggheten. Lika före, lika efter som brukar vi säga. De som jobbar i bolagen ska inte märka av Infrea så mycket.
Vill ni läsa mer om Infrea, så kan ni med fördel göra det via Avanza eller infrea.se. Nästa veckas tema tillsammans med Tony kommer handla om Infreas utsikter framgent som investeringscase. Detta var naturligtvis extra spännande för mig, då jag äger Infreas aktie i min egen portfölj. Tack för visad uppmärksamhet, nästa inlägg kommer alltså om en vecka ungefär.
