lördag 12 januari 2019

Hur får man bättre lön?

Uppdaterad 30/8 2020.

Här kommer så ett inlägg som ligger mig varmt om hjärtat, löneutveckling. Utöver att slakta sina fasta och rörliga kostnader, så är det så klart en enormt viktig faktor för att kontinuerligt kunna bygga din pengamaskin och skapa förutsättningar för ett friare liv. Jag kommer framöver också lyfta fram eget företagande som en annan form av raketbränsle men vi börjar med att fokusera på hur du kan boosta din inkomst av tjänst idag och på sikt. Jag är inget fan av "5 sätt att maxa din ekonomi", så du kanske får investera lite tid i texten för att ta till dig det jag försöker förmedla kring min personliga resa. Sorry för det.



Vad är en bra månadslön för dig?


Först och främst tycker jag det är viktigt att kolla lite på vad som faktiskt är önskvärt i termer av inkomst. Jag kommer ihåg någon grundregel jag hörde i min ungdom som gjorde gällande att om du tjänar mer än 40 000 kr/månad så har löneökningen inte längre någon positiv effekt på din upplevda livsglädje. Antagandet för den här regeln var helt enkelt att vid den lönenivån så tenderar ansvarsbördan och din förväntade tid på jobbet att öka så pass mycket att dina lyckonivåer helt enkelt skulle minska. Jag vill tro att kanske livssituation med småbarn osv skulle kunna samverka här, då man vid 40 000 kr i lön ofta är lite äldre och då i en annan fas i livet med problem att få ihop det berömda livspusslet.




Men tillbaka till frågan "Hur mycket lön är önskvärt att tjäna varje månad?". Det enkla svaret är så klart att det bara är att brassa på och maximera sina inkomster, men det är lite för lättvindigt uttryckt och orealistiskt. Jag har istället valt att fokusera på de olika skattenivåer vi har i Sverige för att skapa en personlig målbild för vad som kändes värt för mig. Det jag kom fram till här, som jag tycker kan agera måttstock för många andra också, var att jag så snabbt som möjligt ville komma upp till gränsen för statlig inkomstskatt. Varför? Jo, för att varje intjänad krona upp till den gränsen skulle beskattas mindre. Detta kombinerat med att man tidigt når upp till gränsen och därmed kan få ränta-på-ränta-effekt om man investerar smart tror jag är A och O om man vill skapa en bra pengamaskin och, som jag, inte har ett arv att förvalta från en tidig ålder.

De olika brytpunkterna för skatt i Sverige för 2020 ser ut som följer:
  • ca 30% beskattning upp till 509 300 kr/år (42 442 per månad)
  • ca 50% beskattning på allt över 509 300 kr/år

Med detta i åtanke, bestämde jag mig alltså för att så fort som möjligt komma upp i 42 442 kr/månad i lön. Det kan nämnas att det också är den här summan som de flesta egenföretagare väljer att betala ut till sig själva i lön trots att de har underlag för att ta ut mer än så. Detta gör de för att istället kunna dela ut överskott på vinst i form av aktieutdelningar med 20% beskattning till sig själva. Ni ser, det finns fördelar med att vara egenföretagare om det går bra. Här är jag tacksam för att jag faktiskt fått några förebilder på senare år som kan guida mig i detta, att enbart förlita sig på att vara lönetagare gör att man får en längre väg att gå.

Men jag förordar alltså att sträva efter att komma upp i 42 442 kr/månad så fort som möjligt för att där gör varje intjänad krona mest skillnad. Därefter kommer du så klart fortfarande öka din inkomst + att du vid högre lön oftast kan göra dig en redig hacka i form av tjänstepensionen också. Men om fokus är att snabbt skapa ett underlag varje månad för sparande och investeringar, tycker jag att man ska satsa på 42 442 kr i månadslön som steg 1.


Hur tar jag mig då som löntagare till min önskvärda nivå på lättast sätt? 


Det finns några yrkesgrupper som tenderar att tjäna bra: läkare, advokater, ingenjörer, utvecklare, ekonomer, egenföretagande elektriker, rörmokare och snickare. Grunden i allt är ju dock att du ska hitta din passion, men satsar du på några av de fem första utbildningarna så finns det goda skäl att misstänka att du vid gott arbete kan få en fin utvecklingskurva på lönen.




De flesta yrken innebär en viss grad av specialisering och man kan fokusera på särskilda områden som i framtiden kan tänkas vara extra efterfrågade eller som man helt enkelt brinner för. Steg ett ser jag alltså som att man gör gott i att helt enkelt testa på så mycket som möjligt inom sitt gebit tidigt och därefter försöka hitta en matchning där både ett stort framtidsbehov kommer finnas, samtidigt som man känner glädje inför arbetsuppgifterna. För en utvecklare skulle det här till exempel kunna vara olika programmeringsspråk och områden som är på uppgång, machine learning exempelvis. Lyckas du identifiera vad som är på gång inom din bransch som verkar spännande så har du en bra bas att stå på.

Steg två i min strategi är att därefter gå loss på LinkedIn eller specifika företags karriärsidor som intresserar dig och scanna jobbannonserna efter efterfrågade kompetenser. Baserat på vad du finner, kan du kanske styra dina nuvarande arbetsuppgifter mot det här området? Kanske kan du samtala med din chef om att justera din roll något? Kan du ta kvällskurser för att röra dig i den här riktningen? Att veta vad som efterfrågas, och kunna styra om sin situation därefter, är en väldigt bra strategi för att göra sig mer anställningsbar och därmed kunna få en bättre löneutveckling.


Var inte rädd för att byta jobb! 


Tyvärr så är inte alla arbetsgivare särskilt duktiga på att belöna lojalitet, därför kan du gå ett steg längre än att bara scanna de här jobbannonserna efter kompetenser och börja söka tjänsterna också. Om inte annat, så får du god lärdom kring vad som söks och om du faktiskt är anställningsbar eller måste göra justeringar i din profil. Var proaktiv här och se nyktert till de styrkor/svagheter/möjligheter du har som arbetstagare. Och var inte rädd för att bli sedd som en hoppjerka, det är så inte stigmatiserat som man ibland tror i dagens samhälle.

En annan poäng med att byta jobb är att chefer sällan har särskilt stort utrymme i att justera upp din lön särskilt mycket i samband med den årliga lönerevisionen. Här har många arbetstagare väldigt höga förhoppningar om exempelvis 10% ökning för att man presterat extra bra ett år. Men har du inte utfört sysslor som går bortom din yrkesbeskrivning eller bytt till en ny tjänst i bolaget så blir du nog ofta besviken om du förlitar till detta. Självklart finns det sätt att argumentera för sin sak och då är extraordinära resultat från ens jobb eller sysslor utanför ens vanliga arbete som bidragit till sista raden för bolaget bra argument att lyfta fram. Men att ha lönerevision som sin huvudsakliga taktik för att få löneökning är för reaktivt och enligt mig inte ett jättebra sätt att få till stånd en bra löneutveckling.



Hjälp finns, jag lovar


Okej, toppen. Man ska alltså strategiskt kartlägga vilka kompetenser som är efterfrågade, vad du själv gillar och därefter styra sin kosa åt det hållet. Vill du ha hjälp med att göra den här mappningen så sök gärna mentorer i din omgivning. Det kan vara allt ifrån mer seniora kollegor, till äldre syskon eller vänner. Har man inte det här naturligt i sitt nätverk så finns det ofta mer formaliserade mentorsnätverk eller så kan man kolla med sin chef om detta inte är något hen skulle kunna tänka sig att hjälpa dig med. Speciellt i stora företag så finns det ofta gott underlag för att få till detta. Jag hade själv en mentor under mina första yrkesverksamma år och det var verkligen guld värt att få prata med någon kunnig person som inte har direkt kontakt med min chef på något sätt. Det blir ett tryggt och utvecklande förhållande på det viset. Trots att jag har en mindset som lyder "Jag kan bäst själv!" så insåg jag snabbt värdet av det här bollplanket. Den ödmjukheten kommer göra att man går vinnande i sin ambition att få en karriär som passar en själv.


Hur såg min egen resa ut?

Jag började min karriär inom ett ganska brett område där jag under tre år fick testa på allsköns uppgifter inom mitt yrkesområde. Därefter agerade jag faktiskt enligt mina egna regler och bytte jobb för att specialisera mig inom ett område jag identifierat som ett framtidsyrke som jag dessutom kände passade mina kunskaper och personlighet. För stunden var detta något av ett sidosteg och initialt var löneökningen inte särskilt stor, bara 10% ungefär vid bytet av tjänst men jag visste att jag snabbt kunde avancera här.




Efter drygt ett år var jag kvalificerad nog för att ta nästa kliv på löneskalan och gick då upp 20% i lön och ett år senare på den posten har jag förskansat mig än mer kunskap och fick nu upp lönen hela 30% efter trevlig förhandling. Vi lyckades förhandla in ett par lönesteg som incitament, vilket gör att jag under årets gång nu också redan har en klar löneförhöjning på ytterligare 10% om två månader förhandlat och klart. Av detta så går närmare 10% av lönen till tjänstepension, vilket gör att jag är oerhört nöjd nu med vad jag lyckats åstadkomma lönemässigt redan nu och på sikt som arbetstagare. I absoluta tal ligger min grundlön nu på över 60 000 kr, vilket är långt mer än jag själv trodde att jag någonsin skulle tjäna.

Därför lurar jag nu mer på nästa steg...


Boosta din ekonomi ytterligare ett snäpp

Okej, nu har vi täckt det viktigaste med inlägget; lönen. Men jag vill gärna också lämna dig som läsare med en tanke på hur du skulle kunna utöka dina inkomstnivåer, nämligen genom att starta upp en sidoverksamhet. På grund av den specialiserade arbetsmarknaden vi svenskar befinner oss i, så kommer flertalet av oss att utveckla spetskompetens inom vårt yrkesområde. Detta är både en risk, vår kompetens skulle kunna bli förlegad, och en möjlighet eftersom inte alltför många sitter på samma kunskap. 

Har du en unik affärsidé eller helt enkelt känner att din kompetens är stark nog för att erbjuda till andra företag, så är egenföretagande en lysande väg för dig att dryga ut din månadsinkomst. Det finns olika bolagsformer som man bör läsa på om, men vill man starta i liten skala först utan att behöva investera aktiekapital på 50 000:-, så kan man gott starta en enskild firma på Verksamt.se. Det är något jag sälv gjort. Sedan kan man ju också blogga om sina intressen men det är inte riktigt tidseffektivt ur inkomstsynpunkt, man får tycka det är värt tiden för att det är så jäkla roligt helt enkelt :).




Vad man kan göra specifikt som konsult eller egenföretagare återkommer jag gärna till i ett senare inlägg men för stunden väljer jag att nöja mig med att så fröet hos er. Har man förutsättningarna för det så finns det gott om potential här att boosta sin ekonomi och sätta igång med investeringar.

Okej, nu vill jag höra om era resor. Har ni känt er frustrerade? Har det löpt på bra för er? Har ni haft en annan strategi än mig för att nå till en bra nivå? Vad har ni värderat som en bra lön? Mycket nyfiken att höra! ✊

31 kommentarer:

  1. En viktig fråga för oss alla! Jag tror också att det är viktigt att inte vara rädd för att våga byta jobb. En erfarenhet rikare är aldrig fel för ditt CV.

    Tack för en bra blogg också!

    //Rebecca

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Rebecca, välkommen till bloggen och kul att du gillar den.

      Ja, jag tror att det är viktigt att släppa stigmat kring att byta jobb så fort som möjligt - det ligger en själv mer till last än någon annan. Lycka till på din resa! :)

      Radera
  2. Jag har jobbat 4 år sen civ.ingenjörsexamen och har jobbat på samma företag under denna tiden men lyckats öka min lön rätt bra.
    Har gått upp nästan 100% ifrån ingångslönen, sen har det tillkommit utlandsuppdrag med traktamente som bidrar mycket. Ligger nu på cirka 49000 innan skatt och sen tillkommer traktamente på drygt 15000 extra i månaden på det. Jag vill dock fortsätta min löneutveckling och jag börjar kanske se ett stopp på det här företaget, plus att omväxling hade varit kul. Jag ser inte direkt vart jag ska ta vägen härnäst som kan erbjuda en fortsatt bra löneökning dock. Jobbar inte med finans, men känns som det endast är där man hittar dessa löner?
    /Man på snart 30 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej BL, tack för att du delade med dig av din historia. Fantastiskt jobbat måste jag säga 64' i bruttolön (inkl traktamente) kan de flesta bara drömma om - och dessutom innan 30. Det låter som att ditt företag faktiskt erbjudit dig en väldigt positiv löneutveckling under dina 4 år på företaget.

      Att det bara skulle finnas högre löner än så här inom finans är ju så klart en myt, som ledare inom ingenjörsyrket kan du absolut lyfta grundlöner på 60-70'. Frågan jag skulle ställa mig själv innan jag tog nästa steg är dock vad som är den önskade lönen faktiskt är? Baserat på ditt svar, kan du ju utforska möjligheterna i bolaget och om de inte är tillfredställande finns det säkert flertalet rekryterare som skulle vilja förmedla dig om din kompetens är efterfrågad?

      Radera
  3. För att förtydliga med det jag tänker om finans så verkar det där vara mycket vanligare med de högre lönerna men svårare inom andra. Jag har också tänkt tanken att försöka leta mig mer mot ledarroller för att dels fortsätta utvecklas professionellt men också lönemässigt. Just nu är min titel projektledare och innefattar mycket inköp logistik och budgetering samt visst personalansvar (har folk som jobbar med mig på projektet men jag är huvudansvarig).
    Tack för ditt svar! Det är intressant att höra andras synpunkter på något som inte alltid är så lätt att diskutera med folk i närheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, de där löjligt höga lönerna finns så klart där men det kommer också med en ganska extrem livsstil. OCH det är inte bara där du kan hitta din egen löneutveckling och skönt är väl det eftersom du inte utbildat dig inom det? :)

      Personalansvar är definitivt ett bra sätt att få både löneutveckling och personlig utveckling. Är själv i tagen att ta ett liknande steg, vilket jag både ser fram emot och räds.

      Jag håller med dig om att det är skönt att kunna lyfta ämnet om lön. De jag talar med lön om i min närhet kan jag räkna på ena handen så det är definitivt den här typen av privatekonomiska ämnen som man får bra nytta av att dryfta i bloggosfären.

      Tack själv för att du delade med dig, vore väldigt kul om du ville dela med dig senare kring hur det faktiskt blev med din löneresa. Antingen via kommentar eller mail.

      Ha det gott!

      Radera
  4. Mycket intressant inlägg. Vill dela med mig av några egna erfarenheter från IT-konsultvärlden, i punktform, annars blir det sannolikt en roman

    * Du behöver i princip inneha en nyckelposition på ett företag som senior-utveckare eller kunna en extremt specialiserad produkt för att kunna lyfta löner över 40" utanför storstadsområdena. I de områden i södra Sverige där vårat företag är verksamma kan man fakturera runt 5-600 kr i månaden till merparten av kunderna. Vissa kunder går det att komma upp i 700 kr men då pratar vi om senior utvecklingskompetens (+10 år) inom Java, .NET, C++.

    * Timpriserna för vanlig IT-consulting har i princip stått still de senaste 10 åren, samtidigt som lönerna går upp några % varje år.

    * Jag ligger själv på 43000 kr efter att hotat säga upp mig. Är en av de bäst betalda på bolaget (affärssystemsutveckling). Har i princip slagit i taket lönemässigt, nu är det runt 7-800 kr om året man kan få i lönehöjning, vilket knappt täcker inflationen.

    * Ekonomer är på intet sätt högavlönade, inte de som jag känner i alla fall. Beroende på sysslor ligger de runt 28-35"

    * Bonusar kan man bara glömma. De flesta IT-konsultbolag är så slimmade att konferenser sker på helger och man gör allt för att kapa kostnader här och där. Tyvärr har även sagda IT-bolag ganska hög direktavkastning, vilket betyder att de har vinstmarginaler, men pengarna kommer inte de anställda till gagn.

    * Jag har undersökt lite olika karriärmöjligheter för att närma mig 45-50" (Har 20 års erfarenhet av programmering med en ingenjörsexamen i bagaget) men de konsultbolag som finns här nere betalar runt 40-45" till någon som mig. Det kan gå att få 50-55" i Sthlm, men då är bostads- och andra levnadskostnader så höga att det inte är värt pengarna

    * Marginalskatterna gör det meningslöst att söka högre löner. Det mesta äts upp av skatter ändå. Stor uppoffring för liten belöning.

    http://snalgrisen.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul kommentar Grisen, tack för ditt bidrag. En mindre roman undvek du men likväl en omfattande executive summary :).

      Intressant att få ett annat geografiskt perspektiv på det, har ganska bra koll på våra två storstäder och priserna där men sämre söderut.

      Ekonomyrket är ju så pass brett men där vågar jag ifrågasätta din data eftersom jag har i alla fall 10 relativt nära kontakter med ekonomutbildning som alla, i relativt ung ålder, lyfter runt 50' i månaden. Inklusive mig själv då.

      Gällande din egen situation så känns den väldigt intressant att bedöma. Det verkar, med tanke på ditt hot om uppsägning för att få upp lönen, som att du kanske inte har jättemycket mer att hämta där - om inte ägarandelar i konsultbolaget finns som en möjlig morot? Sedan undrar jag om du inte skulle kunna tänka dig att öppna en egen konsultlåda? Om du nu hunnit skapa ett bra nätverk av kunder som skulle kunna tänka dig att anlita dig, så kan du ju ta ut en mer blygsam lön och istället putta ut lite dig själv i form av aktieutdelning? Bara en tanke men kul att höra hur du resonerar.

      Gällande bostads- och andra levnadskostnader i Sthlm så läste jag faktiskt ett intressant inlägg från Onkel Tom idag som gav en intressant bild kring kostnader mellan landsbygd och stad, kanske inte 100% jämförbart men jag tycker det gav en litet mer nyanserad bild. http://onkeltomsstuga.se/2019/01/ska-man-spara-ska-man-bo-i-stan/

      Radera
    2. Och ja, att jaga inkomst över brytpunkten för marginalskatt kan ofta komma till en högre kostnad än det är värt sett till tidsåtgång. Där är vi eniga!

      Radera
    3. Jobbar själv i Stockholm som konsult och utvecklare (webbutveckling). Har 3.5års arbetserfarenhet och ingen utbildning inom programmering mer än någon enstaka kurs i Matlab. Har 43 000kr/månaden, fast lön och skulle jag byta jobb skulle jag få upp den någon tusing till. Med 15-20års arbetserfarenhet och med en nytänkande inställning så kan du få 60 000-70 000kr.

      Radera
    4. Tack Anonym för bidraget, min känsla också är att utvecklare/programmerare kan ha en lysande löneutveckling med tanke på hur den centrala funktion de spelar i många företag idag. Vad tror du om detta Snålgrisen?

      Radera
  5. Spännande inlägg, själv tog jag civilingenjörsexamen 2015 och fick då 30' i ingångslön. Efter ett år så gick jag upp till 35'och tredje året 36.5' då var jag även föräldraledig. Är idag 27år. Känner mig helt klart nöjd med min lön men strävar nog mot att komma upp till brytpunkten inom några år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snyggt Micke, det låter som att vi haft ungefär samma utveckling där i starten efter avslutad utbildning. Lycka till på vägen, hoppas du når brytpunkten snart :).

      Radera
  6. Intressant inlägg.
    Det är en fantasisk känsla att kunna driva ett eget företag utan anställd (endast en timanställd som fakturerar), styra hela processen från bygga/underhålla hemsida som Google gillar, bokföra själv och sköta all produktion i egen lokal. Göra det och kunna ta ut bra lön och välförtjänt aktieutdelning som går rätt in på rätt ställe.
    Men visst krävs det en målmedvetenhet och ett stort intresse för ekonomi, att hela tiden stämma av månadsrapporterna och skilja på omsättning och vinst in i minsta detalj. Det är en livsstil och likväl som man kan känna sig kvävd som anställd, så kan det bli för mycket för många att köra eget. Stundtals krävande att alltid tvingas vara den som fattar alla beslut, stora som små, men för min egen del tycker jag att jag har lyckats skapa det liv jag vill leva och gillar mitt jobb även efter 20 år sen start.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sevja, kul kommentar - exakt den här typen av historier jag hoppades på när jag skrev inlägget.

      Imponerande att du hållit fast vid rodret i hela 20 år. Jag antar att det varit många tuffa år innan du nått till den här positiva punkten som du lyfter fram? Vill du kanske berätta mer om verksamheten också när du ändå är igång? :)

      Radera
  7. Hej!
    Det har egentligen inte varit några tuffa år utan verksamheten var då anpassad vilket är vanligt med kvinnligt företagande. Man driver två företag samtidigt, dels företaget Familjen med man i karriären, men även det yrkesverksamma (trycksaker). Kunde växla upp ett hack när barnet lämnat mellanstadiet och till nuvarande nivå när mannen backade ur.
    Har gått från "mindre insyn" i den gemensamma ekonomin, till total kontroll över kostnaderna och har både kunnat lösa ut honom ur fastigheten och samtidigt kunnat spara så mkt mera än jag kunnat föreställa mig, genom att undvika allt som jag redan har eller som är onödigt. Mitt fokus är att amortera knappa 1 milj på 4 år för att minska sårbarheten vid räntehöjning eller minskade intäkter, vilket jag borde klara på 3 år enligt mina beräkningar och målmedvetet arbetande. Halvägs där.
    För mig handlar det inte om att sluta jobba tidigt som många i Fire, utan om friheten att göra det jag vill, bo var jag vill och ha ett gott liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket snillrikt sätt att sammanfatta ett yrkesliv med företagande. Och föränderligt familjepussel på det.

      Dessutom väldigt fint hur du beskriver omställningen från begränsad insyn i ekonomin till full kontroll. Otroligt viktig insikt, jag tror tyvärr att en del kvinnor fortfarande kan känna igen sig i det läget. Jag gissar att det kändes väldigt stärkande personligt?

      Vettig personlig målsättning att amortera bort lite sårbarhet. Och ditt långsiktiga mål är något som jag definitivt delar. Ett sysslolöst liv låter inte som en harmoniskt klingande melodi för varken dig eller mig men däremot ett liv där valfriheten står i centrum.

      Tycker verkligen det är en fin historia du bidrar med, blir nästan lite sugen på att göra ett case om det. Om du vill ta en liten djupare kontakt, så maila gärna 10arsplanen@gmail.com så kan vi diskutera vidare.

      Radera
  8. Mycket intressant inlägg! Nu förstår jag att fokus är på den ekonomiska aspekten ur lönearbetet. Men fick spontant några reflektioner när jag läste din text.

    - Om det finns en möjlighet för att gå ner i arbetstid så kan det vara vettigt att tjäna över brytpunkten för statlig skatt. Tex tjänar du 45k och jobba 90% så hamnar du på brytpunkten med tex varannan fredag ledig. Alla har inte den möjligheten men du "betalar" alltså mindre nettolön för din ledighet.

    - Balansen lön och kravbild. Med högre lön kommer ofta högre ställda krav på hur och när du ska prestera. Om vi bortser från "mjuka värden" som stress, välmående och relationer med mera och bara ser till det ekonomiska TROR jag att det finns en större risk för mer slösaktigt leverne. Mer jobbstress arbete leder till snabbare sämre ekonomisk beslut, mindre tid för matlådelagning och större behov av att "unna sig". Vilket leder till att om nu målet är att tjäna mer pengar för att spara mot ekonomisk frihet kanske blir ett nollsummespel, eller i värsta fall minus.

    -Andra förmåner som fler semesterdagar, flex, friare arbetsuppgifter, lägre kravbild är också en rätt viktigt motvikt till siffran i lönebeskedet. Ibland säljer vi oss välidigt billigt för några extra futtiga tusenlappar.


    Själv har jag inte gjort någon raketkarriär lönemässigt inom mitt yrkesområde men ligger nu runt brytpunkten för statlig skatt i lön. Det jag däremot gjort det stora lyftet är att byta arbetsgivare som gett mig ett firare arbete, fler semester dagar (30 i år och 36 nästa år) och framför allt en mycket lägre kravbild än tidigare jobb. Det känner jag väger rätt tungt och gör att jag kan planera och ha energi över till andra saker i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjenare Flow, välkommen hit!

      - Gällande möjligheten att kunna gå ned i arbetstid till exempelvis 80%, som ändå är lite vanligare, och ändå nå upp till brytpunkten är ju en enorm lyx. Det här kan definitivt bli aktuellt för mig när jag blir förälder, så det här är en positiv ytterligare dimension du lyfter fram. Snyggt!

      - Klokt kring lön och kravbild. Det här är en fälla många går i tror jag men som jag helt enkelt vägrar utsätta mig för, i alla fall hittills. Jag har bestämt att inte sätta mig i en sådan situation där det kostar mer än det smakar med jobbet. Men det är stora ord i stunden, man vet aldrig vad som väntar kring nästa hörn. Men lätt fälla att hamn i som sagt, känner igen det starkt ifrån mina andra kamrater som är "young professionals".

      36 nästa år är ju snyggt jobbat till en lägre kravbild än tidigare också. Var det en tuff förhandling att få till eller något chefen behövde kompensera med för att du kanske redan nått högt lönemässigt?

      Tack för fin kommentar!

      Radera
  9. Intressant inlägg och kul med lite konkreta siffror i kommentarsfältet. För min del har jag lyckats hitta en nisch som civilingenjör som är lite ovanlig och ganska välbetald. Men arbetsgivare strör inte direkt mer pengar på de anställda än nödvändigt. Så mina lönelyft har kommit när jag bytt jobb. Har bytt jobb två gånger på sex år och gått från 34 kkr till 52 kkr. Hade jag inte bytt jobb hade jag antagligen legat runt 40-42 kkr. För min del har det varit omöjligt att förhandla upp lönen utöver de normala lönerevisionerna som är på några ynka procent. Utöver själva löneökningen så tillkommer ett fint tillskott av tjänstepension på lönedelar över 7,5 IBB. Verkar som du har samma tillskott när jag läser kommentarerna.

    Sen överlag när det gäller höga löner så följer ju ökade krav, ansvar, personalansvar, antal resor/övernattningar, timmar övertid etcetera. Så för oss som är "normalhöglöntagare" (du förstår nog vad jag menar) kostar det normalt sett på rätt mycket att ha den lönen. Som någon skrev ovan så är det svårt att hitta tid att laga matlådor, laga/vårda sina tillhörigheter hemma, renovera själv, städa själv, jaga billiga priser mm. Eller för den delen finna tid att vårda kropp och själ, umgås med vänner och familj mm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för intressant kommentar och jag håller med om att folk varit väldigt generösa med specifika siffror i kommentarsfältet - det värmer!

      Din kommentar ger mig faktiskt lite vatten på min kvarn känner jag kring att byte av arbetsgivare är en väldigt bra idé för att fetta till sitt lönekuvert.

      Gällande kostnaderna för oss normalhöglöntagare så tror jag att familjelivet så klart påverkar prioriteringarna och förutsättningarna enormt. Jag känner själv att jag lever världens mminst komplicerade liv. Visst har jag sociala åtaganden, jag vill hinna träna och ge tid till de jag tycker om men det är väldigt få kritiska måsten. Det är väl kanske därför jag också kunnat klättra nu ett tag och varför jakten på hög lön tidigt i livet kanske inte är så dum? För nog är väl priset lägre under den här tiden?

      Radera
    2. Tack för svar! Jag tror generellt sett det är väldigt värt att ta några hundår för att få upp lönen innan man har skaffar familj och andra åtaganden. När man är ung och fri bryr man (jag åtminstone) inte så mycket om att resa på obekväma arbetstider och jobba långa timmar ibland. Tvärtom så var det rätt roligt och spännande! Att byta jobb är också en sådan sak som är rätt påfrestande och lättare att hantera när man har mycket "slack" hemma. Jag har gjort denna resa delvis med barn och det har varit avsevärt jobbigare sedan jag fick barn. Nu skördar jag dock frukterna och tänkte hålla nere på takten ett tag...

      Du är inne på en sak när du säger att du har ett okomplicerat liv. Det får mig att tänka på Miljonär innan 30 som i något inlägg beskriver sitt vardagsliv (typ träna lite och läsa en bok innan sängs) mot hans kollegors (typ ta in offerter på renoveringar, skjutsa ungar hit och dit, vara tränare i knattelaget och projektledare i massa saker, ta upp och underhålla båten (ja du fattar...)). Även när man skaffar sig familj tror jag stort på att försöka hålla mycket slack i sitt schema. Tidigare har jag varit en sådan som blivit stressad av att inte ha allt planerat i minsta detalj och vara upptagen. Nu njuter jag av mitt "slack" och försöker minimera mina åtaganden så mycket det går. Det ger mer tid för att bara vara och återhämtning och i sin tur en gladare pappa och man. Men ibland faller jag dit och börjar drömma när man hör om kollegors sommarhus, båtar, bilar, resor och ambitiösa projekt...tills jag kommer på hur stressade de är.

      Radera
    3. Otroligt mycket igenkänning och resonans här kring hur jag själv tänkt. Just insikten att "fan vad lätt jag har det", utan att för den skullen förringa stress, smärta, sjukdom etc, är ganska mäktigt. Man tar vara på chansen att uppnå det man kan eftersom man vet att man har så många krockkuddar att utlösa i form av fri tid. Det slog mig för några år sedan tror jag och det gjorde mig väldigt gott.

      Ovanpå det så mår man nog bra också av att göra sig av med lite FOMO (Fear Of Missing Out syndrome) som min generation så tydligt lider av. Satsa på det du gillar och skippa överdriven prestationsångest, du kan "unna dig" slack istället för ett extra spabesök.

      Tack för din kommentar, det gav energi. Kommer tänka en extra gång innan jag tar mig för att egenhändigt renovera hela kåken samtidigt som jag har småbarn framöver :). Du säger förresten att du håller ned takten numer, vad innebär det rent praktiskt?

      Radera
  10. Rent praktiskt innebär att hålla ner på takten saker som:
    - Jag involverar mig inte självmant/frivilligt i alla möjliga projekt på jobbet. I början var det jobbigt ibland då jag vet att det hade blivit bättre om jag engagerat mig.
    - Jag är inte lika ängslig för att jobba hemifrån ibland (även fast det oftast är effektivare..)
    - Jag är tydligare med att säga ifrån när jag har för mycket på mitt bord.
    - Rent mentalt inte låta jobbet ta lika mycket plats som tidigare, är väl en inställningsfråga.

    Nu kanske det låter som att jag är värsta slackern. Men kan försäkra om att jag gör en heltidstjänst i timmar räknat trots ovanstående... Snarare är det nog så att jag tidigare kanske har legat på 120-130 % kapacitet (dvs jobbat rätt hårt och fått ut 1.2-1.3 gånger så mycket som jag på en "normalinsats" kan få ut, dvs konstant överpresterat), nu ligger jag på dryg tomgång på 90 %, men uppfyller 100 % av KPI:er och omgivningens/kunders/kollegors/chefens ögon förväntningar. Hittills är det ingen som det minsta noterat eller påtalat min gradvis ändrade inställning till jobbet. Och när det krävs puttar jag in extra effort under några veckor och ror grejer i hamn. Ibland har jag tänkt att det kanske är fler än jag som går runt på ca 90 % kapacitet men ändå känner sig 120 % belagda för att de har så jäkla mycket åtaganden vid sidan om som stressar... Lite flummigt, men du hänger förhoppningsvis med.

    Precis som dig så har jag de första barnfria åren på arbetsmarknaden känt "vad lätt jag har det" och jag är glad att jag utnyttjade den tiden att bygga bra rykte, byta jobb och få upp lönen. Var glad att du upptäckt FOMO i tid (nytt uttryck för mig). Det har jag som sagt lidit av för länge till ingen nytta. Har tangerat väggen vid några tillfällen... Du verkar dock ha tankar och värderingar i bättre ordning så det kommer nog gå galant framöver för dig med 10-årsplanen. /QQ (får väl lägga till ett alias om jag ska kommentera något framöver)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen mig i dina punkter, speciellt att inte låta det ta över mentalt. Du kan faktiskt, trots en relativt bra tjänst, se till att inte låna jobbet ta alltför mycket plats i huvudet eller för stor del av ens identitet helt enkelt. Ett litet lifehack är att inte alltid inleda varje ny bekantskap med "Vad gör du då?" har jag funnit :).

      Tror jag också sedan två år tillbaka anammade 90-100 principen som du verkar tagit till dig också. Jag insåg att jag fick inte den utväxlingen som jag hade önskat på de sista 10 procenten och att livet kändes väldigt bra vid 90% ansträngning. Jag vill ju ha tid och energi för mina sidoprojekt som konsultande och blogg också utöver allt annat :).

      Vet inte om mina tankar och värderingar är så välsorterade som jag får de att låta ibland men tusen tack, jag blir väldigt glad av den feedbacken. Tack för namnet ett alias också, "Hej Anonym, tack för din kommentar" har redan börjat kännas lite tradigt får jag erkänna.

      Fridens liljor på dig!

      Radera
  11. Grymt, tack för ett bra inlägg!

    Personligen så tjänar jag strax under förmögenhetskattegränsen, med flit dvs. Då all min övertid sparas som tid jag kan sälja när jag vill. I år hamnade jag strax över (508,000) så någon krona extra till skatten i "onödan" på grund av dåligt räknat, skulle sålt timmarna nu i Januari istället.

    Jag har svårt för att byta jobb, dels på grund av att mitt jobb inte finns på så många ställen och sedan för att jag är ganska så dålig på att lära känna nya personer, så blivit kvar där jag är i runt 5 år nu.

    På sidan sysslar jag med lite eget för att öka min passiva inkomst. Jag har en e-handels butik som verkar på Amazon som ger några lappar extra i månaden, inget större dvs, ännu.

    Är just nu 26 år och tror jag kommer kunna komma före kurvan inom de närmsta åren, dvs ha mer pengar på kontot, och mer fritid än alla andra födda på 90 talet.

    PPM är även ett stort intresse, där jag än så länge snittat 15% senaste 8 åren.

    Bench läser din blogg idag, fann dig från KTM's blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delar med dig och kul att du hittat hit!

      Det låter som att du har ett enormt driv och att du fått upp lönen tidigt. Kanske något inom sälj om jag får gissa? Spännande med sidoinkomsterna, jag har ju ett litet projekt att skriva om fler passiva inkomster nu i år. Stay tuned då och förhoppningsvis kanske du kan erbjuda lite insikter då också! :)

      Ha det gott!

      Radera
  12. Bytte jobb i somras. Jättenöjd med arbetskamrater och arbetsuppgifter. Dock inte med lön. (30) gick på intervju hos 2 konkurrenter som båda erbjöd 35. En kändes
    jättebra. Gick tillbaka till chefen och undrade ödmjukt om de ville matcha lönen. Icke.. bytte jobb, vantrivdes. Idag 4 mån senare tillbaka på jobb nr 1 med 35 och lite mer kvalificerade arbetsuppgifter. Det blev bra i slutänden👍

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, snyggt slutresultat men det måste varit någon av en pärs under de där fyra månaderna? :)

      Tack för att du delade med dig av din erfarenhet!

      Radera
  13. Otroligt många spännande case :D .. Jag tänkte passa på att dra mitt med ett par följd frågor på det.

    Jag har jobbat inom handel i ca 10 års tid, och aldrig lyckats få en heltid, utan varit som närmast på 80% tjänst. Lyckades aldrig ta ut mer än ca 22.000 kr efter skatt med att då jobbat 4 helger en månad. Och jag har ingen annan utbildning, så jag vart fast kändes det som.

    Men som tur vad för mig så har jag alltid haft en kärlek för SEO (Sökmotoroptimering), vilket jag har pysslat med som en hobby mer eller mindre. Aldrig gjort en krona på det, utan har snarare bara kostat massa i form av domäner och webbhotell.

    Men för ca 2 år sedan så gick jag panikångest på jobbet, detta var när jag var 30 år. Jag blev sjukskriven i en månad, och denna månad blev helt avgörande för mig. Jag bestämde mig för och då för att våga satsa på en dröm, att skaffa mig inkomster via hemsidor istället.

    Jag kunde inget om företagande, och nada om hur man driver webbhandel. Så valet var enkelt, det fick bli affiliate sajter. Detta är alltså hemsidor som tipsar om "Top 10 bästa ..." så får jag provision för de sälj jag driver till butikerna.

    Eftersom att jag inte någonsin har gått någon utbildning i hur man gör hemsidor, så är jag ärligt talat dålig på att göra dem. Jag fattar inget med vare sig HTML eller CSS och liknande, men jag bestämde mig för att inte låta det hindra mig.

    Så jag börja göra ärligt talat fula men super enkla WordPress sajter, och fokusera på det jag var bra på istället SEO.

    Nu är jag snart 32 år, och tjänar närmare 60 - 70 tusen i månaden i snitt på affiliate sajter, och det fortsätter stadigt uppåt. Jag har haft en del tur det ska jag inte sticka under stolen, men jag hoppas detta kan ge någon lite tro på att följa vad man faktiskt brinner för. Och inte vänta i 10 år så som jag gjorde med att hitta på hinder för mig själv "som att jag är för dålig på kodning" osv ... det kan gå ändå!

    Nu till min fråga.. just nu kör jag med en så kallad egen anställning, men jag antar att det är korkat eller? Hur ska jag göra för att få så mycket som möjligt över och inte skatta bort hälften hela tiden :p?

    Är det bara att starta eget som är lösningen, och göra en utdelning? Är det svårt att driva eget för en som hatar papper och fattar nada med moms och liknande?

    Tack för ett toppen inlägg också!
    / MM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättefin historia. Kort uttryckt så, ja, du gör bäst i att skapa ett aktiebolag. På så sätt kan du ta ut en lön strax under statlig inkomstskatt och sedan dela ut resten av vinsten i form av aktieutdelning.

      Det finns så klart redovisningshjälp att få om du inte gillar pappersarbetet (vilket jag fattar) så att du i stort sett bara behöver skriva under papper lite då och då för att hålla allt flytande. Men steg för steg kommer du nog lära dig gilla företagandet och att ha kontroll på allt som händer. Men det går absolut att börja den vägen!

      Stort lycka till och tusen tack för att du delade med dig.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...