Optimismens galna kraft

Söndag morgon. Kaffemaskinen mullrar lite lätt från köket och snart dags för vinterstudion. Jag mår ganska bra, riktigt bra faktiskt, Något som kanske inte hör till vanligheterna i januari med 10 minus utanför dörren. Men det hör faktiskt till ovanligheterna att jag inte känner så här, oftast känner jag att läget är minst 3 av 5 getingar. Varför? Jo, jag är nog i grunden en obotlig optimist. En sån där gladlynt jävel som kan reta gallfeber på sin omgivning eftersom de tror att man går runt med rosa glasögon och helt enkelt ser världen med alltför naiva ögon. Men ser ni, det där känns som en alldeles för enkel analys. För matchar du din optimism med en genuin nyfikenhet och ett något sånär huvud, då har du bannemig en riktigt stabil yellow brick road att skutta fram på i livet. Naiv idiot? I think not.

Optimist - men ändå kompetent?

Men ni behöver inte ta mig på ordet. Jag snubblade faktiskt över Mr Money Mustaches inlägg på ämnet för ett tag sedan, där han redogör för de praktiska fördelarna som optimism medför. Jag tyckte det här kändes sjukt spännande och att en hel del av dessa kunde tillämpas på mig själv. Så, jag tänkte helt enkelt att vi faktiskt tar fram den listan av praktiska nyttor som han lyfter fram i inlägget och ser hur dessa kan tillämpas på mig själv.


"Humans are automatically drawn to leaders". Det är smärtsamt och farligt att sticka ut från mängden. Vi är flockdjur och det ligger i vår natur att inte riskera att stöta oss med gruppen av självbevarelsedrift. Men optimisten vågar måla en framtidsvision (eftersom hen har den) och vågar tro på ett positivt utfall av att yttra sin mening. Ska man applicera detta på mig själv så har jag milda drag av detta, absolut. Jag tror att livet kommer lösa sig fint och är inte rädd för att skilja mig åsiktsmässigt och dra med folk på vägen. Är det optimismens kraft alltså? Kanske.


"People want it to be true". Bygger på ovan punkt. Trots sin skepsis, så vill ändå folk tro på en bättre morgondag, i alla fall enligt MMM. Vetetusan hur väl det här stämmer just nu med det regeringskaos som råder i Sverige men nog vill ändå människor se ett ljus i tunneln. Och nog kommer detta komma av att en optimist ställer sig upp, indikerar med ett pekfinger i luften att han vill ha ordet, och säger något som klingar av hopp och framtidstro.


"Optimism tricks you into trying more things". Ok, den här är mäktig och något jag känner igen mig i. Jag hade inte testat att blogga, konsulta eller bygga företag om jag inte var optimist. Och herregud vad mycket gladare jag är för det. Mina Netflix-stunder är numer lätträknade, eftersom jag har så mycket annat jag vill bygga och göra. Bloggvärlden med alla kloka människor har verkligen tjänat som en stor inspiratör för mig här, så jag är grymt glad att jag tog steget och testade på detta. Hoppas kunna säga samma om konsultandet och min företagsidé längre fram också. Men det tror jag ju på, så klart.


"You are forced not to focus on things you can't control". Häftigt. Du styr alltså tanken till det du kan påverka och ignorerar det som är bortom din kontroll. Snacka om att vara i nuet och känna att man är i förarsätet. Jag tror att jag kanske är 75% "där" idag, men med den här läxan så ska jag fortsätta på det spåret och öka den siffran.


"Acknowledge and bow down to the placebo effect". MMM gör här liknelsen att människor faktiskt blir friskare bara av tanken att de tagit rätt medicin. Nu är hälsan inte riktigt mitt fokus eftersom jag bara är inne på mitt eget glada 30-tal, men att placeboeffekten har en påverkan på mitt eget livs utfall, yes det skriver jag under på! Lärorna från böcker som "the secret" som vissa livsgurus predikar har jag lite svårt för eftersom jag tycker de går för långt. Men att placeboeffekten av en positiv framtidstro leder till ett aningen mer positivt utfall i mitt eget liv - det känns däremot rimligt och något som jag upplever varje dag.


"Optimism is rare, and deadly when combined with competence". Sant. Alla stora företagsledare man läst om i sin uppväxt är ju om inte annat goda exempel på detta. Jag känner mig dock väldigt ödmjuk inför det faktum att jag vet att jag har så fantastiskt mycket kvar att lära i livet. Det är inte någon ode till ett livslångt lärande jag försöker förmedla här, utan bara en realisation att jag kommer behöva fortsätta drivas av min nyfikenhet, optimism och vilja att jobba hårt för att nå mina mål i livet. Jag har hittills inte sett en enda rakryggad, framgångsrik människa som inte kommit dit på annat sätt än att lägga ned det hårda jobbet.

Det är väl en eventuell baksida med en alltför ivrig optimism, att man tror att verkligen allting kommer lösa sig utan oroa sig på förhand. Här väljer jag en nyktrare syn och tar den kompetenskåta rutten istället. Om jag konstant fortbildar mig inom mitt gebit, så kan jag helt enkelt göra en snyggare "hang ten" på vågen av optimism när den rullar in mot strandbrynet. Ursäkta smal surfarreferens men jag är säker på att någon där ute hänger med på den i alla fall.

Ok, nu har jag navelskådat färdigt för ett tag känner jag. Så intressant är jag verkligen inte. Hur känner ni inför optimismen? Är det något som stör er realistiska världsbild eller är ni helt med på tåget och njuter av dess kraft?