 |
| En latte på stan, igen?!!! |
Vi har haft våra samtal kring ekonomi men är i grund och botten samstämmiga kring våra prioriteringar. Men några små duster kan fortfarande förekomma ibland, jag tänkte att det vore kul att dela med sig av dem och ge min syn på dem.
1) De här pengarna du sparar hela tiden får ju inte jag någon glädje av?
Det här förstår jag känns rimligt i stunden eftersom vi inte har delad ekonomi. Det hon så klart reagerar på är att vi inte äter ute lika ofta som vi skulle kunna göra eller går på massa konserter och musikaler. Inte för att vi inte gör det alls, bara att vi inte gör det lika ofta som andra par vi känner. Hon reagerar väl dessutom på att jag i min egen snålhet mot mig själv inte alltid unnar mig så mycket som jag "borde".Mitt tillvägagångssätt här är att jag försöker kommunicera är att detta på sikt självklart kommer att ge oss båda massor av värde. Det kommer ge oss tid, tid, tid vilket är det viktigaste vi kan ge varandra och kidzen, utan tvekan. Jag har till och med haft ingående diskussioner med barnpsykologer på ämnet kring att ge tid till sitt barn. Och de diskussionerna har faktiskt stärkt mig i min grundsyn, eftersom de vittnar om att de tvingas se så många barn agera utåt i jakt på uppmärksamhet från andra människor. Det här kan vi förhoppningsvis slippa.
Sedan är det ju så att min partner även hon börjat investera och lyser upp som en sol när hon ser hur mycket utdelningar och värdeökning hon fått på kort tid. Redan första året tror jag hon landade på över 3000 i utdelningar. Steg för steg så känner jag att det här leder till att vi slipper ha den här typen av gräl framöver. Hittills så är det tyvärr jag som stått för alla hennes köp, vilket inte riktigt leder till helt ägandeskap för hennes egen resa. Får börja lämna över detta mer och mer så kan vi nog ro den berömda båten i hamn tillsammans :).
2) Vad är alla pengar värda om man inte njuter?
Det här går lite i linje med ovan men jag tycker det tar in en till dimension i sammanhanget, nämligen glädjen till resan i sig. Att jag satt mig av på den här resan känns rätt både framgent men även i stunden. Jag betar av små mål, jag håller mig motiverad och jag lever ett rikt liv där jag definitivt inte saknar något materiellt. Att känna mening i det man gör och att ha förmånen att följa ett mål man genuint tror på (till skillnad från KPI:er som trycks ned i halsen på en på diverse arbetsplatser) är en ynnest och en otrolig njutning.Sedan finns det ju element som att livsfilosofin stoicism och att idka frugalitet påvisat ökade lyckonivåer för många människor och eventuellt är det detta jag känner av. Det kan vara värt att dyka djupare in i detta på bloggen framöver men i detta nu nöjer jag mig med följande: Det känns bra redan i detta nu att vara på den här resan med 10årsplanen. Längre än så behöver man inte tänka ibland.
3) Varför tog du det på det gemensamma kortet, det är ju bara du som äter jordnötssmör utav oss?
Det här med millimeterrättvisa kan vara både en gåva och en plåga. Med nya bekantskaper försöker jag alltid vara noggrann med vad var och envar är skyldig för matutgifter osv innan man kommit fram till en gemensam grundsyn på hur det ska skötas. Men i ett förhållande så anser i vart fall jag att man måste ha en sorts grundgenerositet mot varandra och lita på att det inte går överstyr. Idiotiska utlägg ska så klart tas upp, men annars, låt det bara vara och fortsätt vara glad att du är tillsammans med en härlig person. Omprioritera din energi till det som skapar värde för de omkring dig och välj dina strider.Se inte detta som någon "7 steg för att slippa gräl om pengar med din partner och få tillbaka potensen på köpet" utan det här är bara en personlig redogörelse kring diskussionerna som dykt upp för oss. Men kanske att någon känner igen sig där ute ändå? Och eventuellt har fler ämnen än dessa som dykt upp?
