Person A är en ganska ekonomisk typ och var stolt över att han lyckats spara ihop ganska mycket pengar på sistone genom att strypa något onödigt abonnemang på en tidning de haft och att det över tid skulle ge gott utslag i familjens kassa. Person B (som är konsult) tyckte det inte det var lika intressant utan pratade mer om möjligheten med företagande och beskrev det som att "Det finns ju inget tak för hur mycket man tjäna!". Person A nickade litet instämmande men kom ändå med en tydlig invändning att "Ja, fast man har bara så många timmar på dygnet man kan jobba och efter ett tag äter ju skatten upp allt ändå!" Visst kliar det lite hos er också när man hör den här typen av vardagsprat?
Själv utgör jag nog någon sorts Person AB (pun very much intended) som vill se smart företagande vid sidan av den vanliga förvärvsinkomsten som en lysande källa till extrainkomst. I den mån man har utrymme för det naturligtvis. Det finns faktiskt inget riktigt tak avsett inkomsterna och planerar du smart, så behöver inte skatten bli särskilt farlig alls. Det enda jag kan känna är lite synd är att jag inte upptäckte det tidigare bara, men det är naturligt eftersom jag växte upp i en kontext där företagande inte existerande. Normen var mer livstidsanställning och frugalitet, vilket naturligtvis är en god läxa i sig men som inte jag upplever gav mig alla verktyg i grunden jag hade önskat ha.
Men anledningen att jag tar upp detta är för att jag helt enkelt är väldigt nyfiken på vad som kanske hindrat er från att skapa sidoinkomster av mer betydande slag historiskt? Är det brist på förebilder eller att tiden inte räcker till? Kanske har ni helt enkelt inte känt lust inför det, eller en rädsla för att misslyckas? Kanske har ni känt "Ja, det vore kul men vad fan skulle jag göra för något egentligen?"
Ordet är fritt!
Jag tror att mina hinder är liknande de som du beskriver, dvs att jag är uppväxt i en miljö där det inte fanns något som helst exempel på eget företagande och därför har det aldrig funnits i min föreställningsvärld som ett alternativ, ens som sidoprojekt till en fast anställning. Jag har nog aldrig ens reflekterat över det som en möjlighet eftersom jag inte kunnat identifiera mig alls med stereotypbilden jag har haft av någon som driver eget. Och när jag har börjat ifrågasätta den bilden lite senaste tiden kommer frågan precis som du skriver, ” men vad fan skulle jag göra då?!” :) Men det är ändå spännande att ha börjat fundera i de banorna. Det känns ju som att det finns stor potential i smarta sidoinkomster om man bara kunde tänka tillräckligt fritt för att hitta något som skulle passa. Än har jag inte hittat det för egen del men jag letar vidare :)
SvaraRaderaKul Hanna, vad glad jag blir för din kommentar - jag tycker nämligen att du pinpointar något riktigt bra i det du skriver.
RaderaDu pratar ju nämligen om hur du identifierar dig själv, mao vilken självbild du har och att det inte skulle rimma med den typiska egenföretagaren. Det får mig iofs att undra vad det är för bild du haft av dessa sedan tidigare?
Ja, det är verkligen kul när man börjar låsa upp tankar för sig själv om vad man skulle kunna göra. Jag vågar nästan påstå att mer än hälften av befolkningen snabbt skulle kunna identifiera möjliga vägar om de bara fick lite bra coaching och inspiration. Ett samtal med rätt person bara skulle kunna förändra så mycket.